Lagring av inspelat videomaterial och nödvändighetskriteriet

You are here:
< All Topics

Att avgöra hur länge inspelat material ska sparas är något som alla företagare som använder kameror i sin verksamhet behöver fundera över. Generellt är det mycket korta lagringstider som gäller, normalt mindre än ett 72 h, men särskilda omständigheter i just din verksamhet kan motivera både längre och kortare lagringstider. Det är därför oerhört viktigt att gå igenom sin verksamhet och göra en bedömning av vad som gäller med just dina förutsättningar.

Personuppgifter får inte lagras längre än vad som är nödvändigt för att uppfylla syftet med behandlingen. Om kamerabevakning sker med syftet att upptäcka, beivra och insamla bevismaterial vid skadegörelse, hot eller liknande syftet får materialet normalt sparas under en mycket begränsad tid. En bedömning i det enskilda fallet måste göras, där de aktuella omständigheterna kan påverka bedömningen av hur länge uppgifterna får lagras. En mindre verksamhet som tidigare blivit utsatt för inbrott eller skadegörelse kan normalt efter en intresseavvägning installera kamerabevakningen i syfte att skydda sin verksamhet. Som vanligt måste hoten vara reala och verkliga, dvs. påhittade eller fiktiva hotbilder kan inte ligga till grund för behandling med stöd av ett berättigat intresse. 

Exempel på lagringstid

Ägaren till en mindre affär kommer sannolikt att upptäcka ett inbrott eller skadegörelse samma dag som det inträffar. Detta innebär att behovet att lagra uppgifter för ändamålet är mycket kort, sannolikt bara några dagar. Vid länge perioder där affären är stängd, t.ex. helger och semestrar, finns däremot sannolikt en rätt att lagra uppgifter längre. Detsamma gäller om en skadegörelse faktiskt har inträffat. I sådana fall kan inspelat material behöva sparas för en längre tid, t.ex. för att kunna lämna uppgifter i en polisanmälan eller för försäkringsändamål.

För att få kamerabevaka krävs en noggrann genomgång och dokumentation över bl.a. syftet med bevakningen.

Nödvändighetskriteriet

Enligt dataskyddsförordningen GDPR ska kamerabevakningen vara nödvändig för att uppfylla det ändamål som fastställts. Nödvändighetskriteriet innebär i praktiken att mindre integritetskänsliga alternativ till kamerabevakning ska väljas om de uppnår samma syfte. Själva kamerabevakningen ska således vara nödvändig.  Om samma resultat kan nås på annat sätt, t.ex. med ronderande vakter eller realtidsövervakning istället för inspelning, kan kamerabevakning med inspelning ibland inte anses som nödvändig. 

Det krävs dock inte att syftet omöjligen kan uppnås utan genomförandet av kamerabevakningen för att nödvändighetskriteriet ska vara uppfyllt. Om kamerabevakningen avsevärt underlättar möjligheten att nå syftet eller avsevärt effektiviserar det, kan nödvändighetskriteriet ibland ändå anses uppfyllt. Ibland kan denna bedömning vara svår att avgöra, varför det är viktigt att noga gå igenom alternativen till kamerabevakning samt dokumentera ner sina resultat i enlighet med dataskyddsförordningens krav på dokumentation enligt ansvarsprincipen.

Vi på digital trygghet erbjuder företag och andra organisationer som bedriver kamerabevakning rådgivning om när man får kamerabevaka, vilket dokumentation som krävs, hur upplysningsplikten uppfylls och hur länge informationen får lagras. Läs mer om våra tjänster kring kamerabevakning.

Europeiska dataskyddsstyrelsen (EDPB) har tagit fram en vägledning om kamerabevakning och GDPR (eng). Vägledningen hittar du här EDPBs vägledning om kamerabevakning (jan 2020).

Table of Contents